En sammanfattning av år 2011. Om någon orkar läsa hela är ni mer än välkomna att kommentera och berätta det, så jag vet, det skulle uppskattas. (Alla spellistor är väldigt korta, eh)

___________________________________________________________________________________



JANUARI:
Jag gick omkring mest och drömde om kärlek. Fick tillbaka tankar på min väns död, ett halvår tidigare, och jag började beskylla mig själv för det, helt övertygad om att det var mitt fel att hon dog. Jag tyckte att jag förtjänade att dö. Jag ifrågasatte min egen rätt att leva. Adora bråkade på mig och sade att det ändå var för sent nu, det fanns ändå ingenting att göra åt faktumet att min vän dött innan hon börjat leva, och att det var på grund av mig.

JANUARIS SPELLISTA.




FEBRUARI:
Jag minns som vanligt inte mycket av februari. Bara att det var mycket snö ute och att jag började längta till våren ungefär då, på riktigt. Jag var nere. Jag satt mest inomhus, kollade på Criminal Minds, klippte lugg, och så. En passiv månad. Det hände ingenting.

FEBRUARIS SPELLISTA.



MARS:
Efter ett uppehåll på ett par år började jag lyssna väldigt mycket på Broder Daniel igen, det minns jag väldigt väl. Spenderade en helg i Florens med min familj. Jag blev besatt av tanken att jag ville fly, ville bort från den värld jag levde i. Jag blev besatt av tanken att jag inte lever för evigt och att jag måste göra allt just nu, älska, bli älskad, fly. Våren var på väg, jag fotograferade de första snödropparna utomhus och jag minns lyckan när jag såg ett par lila krokusar bredvid brevlådan. Det kändes som att sommaren som skulle komma skulle bli den bästa hittils. Jag var lite wannabe-poppare, kunde inte tupera håret ordentligt, lärde känna Loviza lite smått över Internet.

MARS SPELLISTA.




APRIL:

Det blev vår och våren gjorde mig lycklig. I mitten av april flydde jag till Göteborg i en dag, jag satt på Stigbergstorget och lyssnade så högt på Burn Heart Burn att mitt huvud dunkade, hade en liten skojig konversation med hårdrockarkillen inne på Rockhouse, hittade en rosa stol i hamnen som såg väldigt fin ut. Ville förändra mig själv jättemycket men jag visste inte hur, och det blev helt fel. 

APRILS SPELLISTA.




MAJ:
En grymt bra månad. Jag var glad i princip hela maj, bara GLAD, för ingenting liksom. På Djurgården den tjugoförsta träffade jag bland annat Loviza och Agnes för första gången. Det gick ganska mycket åt helvete för min del, men det var en bra start på sommaren ändå. På eftermiddagen samma dag träffade jag min ängel Emma, det gick ännu mer åt helvete och jag var helt säker på att jag just stött bort alla som jag brukade prata med. Jag kände mig helt förstörd och ful, men det gick snabbt över tack vare sommarvädret. På fredagen den trettonde fick jag veta av Ingrid att Henrik Berggren skulle ha en spelning på Siesta, den första spelningen på ett år. Ögonblicket jag såg det var helt hysteriskt och jag var så lycklig, fastän jag egentligen inte visste om jag kunde gå. Jag hade bestämt mig för att gå, vad folk än sade. Efter en veckas tjatande på mina föräldrar var de överrens om att låta mig få åka till Hässleholm. 

MAJS SPELLISTA.




JUNI:

Den fjärde juni anlände jag i Hässleholm. Det var jättevarmt och jag blev bemött av folk som ropade "Henrik Berggren ikvääääll!!" flera gånger, någon sade att han hade ställt in men jag föll inte för det, åt en jättekonstig pizza på något rökigt fik, min hårspray blev stulen och jag såg bob hund. Den femte juni, mitt i natten, klockan ett, stod jag och skakade framför Henriks scen. Folk ropade "Nu kommer han!" hela tiden, och till slut kom han. Jag kunde inte fatta det. Publiken var tyst. Innan No time for us sade Henrik "Som vanligt har jag sparat det vackraste till sist". En vecka senare slutade jag grundskolan för alltid, jag var fylld av lycka, var så glad att jag aldrig mer skulle behöva se mina klasskompisar, i det ögonblicket hatade jag alla, även de jag egentligen tyckte om. Jag var inte det minsta ledsen. Den tjugotredje såg jag Håkan Hellström för första gången då mormor bjöd mig till Grönan för att se Sven-Bertil Taube. 

JUNIS SPELLISTA.





JULI:
I juli hände allt. Månadens första dag spenderades i Borlänge tillsammans med Loviza, Liv och Julia. Såg Asta Kask och bob hund på eftermiddagen. Jag minns när jag såg Liv för första gången, jag gick förbi henne och hon log mot mig, och fastän jag aldrig hade sett en bild av henne visste jag att det var hon. Först tänkte jag gå tillbaka och säga något, sedan bestämde jag mig för att inte göra det. Ja, sedan träffades vi ju ordentligt ändå. På kvällen såg vi Henrik Berggren, stämningen var helt annorlunda och det var underbart. Efteråt satt jag tillsammans med Liv och Julia med The Strokes bakom oss. Jag gjorde bort mig totalt.

En vecka efter allt detta åkte jag till Los Angeles och därifrån åkte jag buss till New York. Det tog tre veckor. Jag fick se bland annat Las Vegas, Grand Canyon, New Orleans, Nashville, Washington DC, m.m. Jag hade oroat mig hur länge som helst och resan blev precis så jobbig som jag trodde. Folk frös ut mig, trakasserade mig, och så kom du en dag i Memphis och sade att jag kunde lita på dig vad som än hände. Jag hade lagt märke till dig i en nattklubb i Nashville, då du flyttat närmare mig, det var jättekonstigt. I mörkret på ett hotellrum hände det som inte fick hända och ingen fick veta, jag mådde så bra och så dåligt samtidigt, allt var så konstigt. Ett par dagar senare åkte jag hem, och du stannade kvar.
Dagen efter att jag kommit hem hoppade jag på ett tåg till Östersund, till Storsjöyran. Jag såg Håkan Hellström, Marina & the Diamonds och Henrik Berggren efter varandra, längst fram på alla, allt på min sextonde födelsedag. Håkan-konserten var den bästa jag varit på, fastän jag knappt kunde hälften av låtarna. Jag minns hur jag skreksjöng till En vän med en bil, funkisarna som tog hand om min väska åt mig, Nu kan du få mig så lätt (Alla dansar och jag tänker är du också själv? Var är du ikväll?), den oändliga lyckan under konfettiregnet till Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag lärde känna människor som tyckte om mig utan att veta vem jag var. Efter Henriks spelning fick jag nästan träffa honom och Håkan, jag pratade med Liv mitt i natten och åkte hem till Stockholm igen tidigt på morgonen.

I augusti var jag också sådär genomlycklig. Den tolfte köade jag i tretton timmar för att se Håkan Hellström i Uppsala. Jag lärde känna trevliga människor som jag sedan tappade kontakten med, men köandet var grymt, och konserten också. Jag såg Josefin, som jag sett på EC flera gånger och velat lära känna. Jag började världens sämsta gymnasium, vantrivdes, var ensam hela tiden frivilligt eftersom jag ansåg att alla andra var dumma i huvudet och irriterande. Den nittonde satt jag i Rålis och såg stockholmspremiären av "2 steg från Håkan". En vecka senare såg jag Henrik Berggren för fjärde gången på Popaganda tillsammans med Jessica, Sofia och Josefin. Liv fick höra spelningen, som jämförelsevis var den sämsta, i min åsikt. Direkt när jag kom hem rasade allt. Jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde kvällen efter Popaganda. Resten av augusti var jag djupt deprimerad, och det var här 2011 gick från total lycka till depression.

Den nionde, datumet jag väntat på ett halvår, kom. Jag köade utanför Grönan i tolv timmar, satt tillsammans med Jessica, Sofia, Moa, Emma, Amanda och några andra men var inte delaktig i deras konversationer. Loviza och Agnes kom på eftermiddagen, strax innan insläpp. De sista timmarna innan konserten började kändes allt fördjävligt. Jag tyckte att ingenting blivit som jag tänkt mig, allt bara förstördes och jag hatade mig själv så innerligt för allt. Jag var helt ensam och det gjorde ont. Under konserten var jag näst längst fram i mitten av 20 000 personer, vilket nu efteråt känns helt obegripligt då jag inte ens köat särskilt länge. Jag minns hur jag grät till Tro och tvivel och till Det är så jag säger det (när det började duggregna och alla höll varandra i handen, förutom jag då). Håkan sade "Ta bara någon i handen, vem som helst, så ordnar det sig" och jag bara grät för att jag var så jävla ensam. Konfettin. Dansen. Lyckan. Några ord till Loviza och Agnes efter konserten. En kram till Sofia som satt och grät. Erika och Emma som kom och hälsade på mig. Andra saker jag gjorde i september: drack äckligt rödvin tillsammans med Adora och Kentmusik, var fett pop i svart tuperat hår och röda läppar, dansade till Håkan Hellström och grät till Evanescence, började skolka nästan varje dag, var depressiv, såg Veronica Maggio den tjugotredje.

En månad glömd i självskadebeteende, alkohol och sömnlösa nätter under min ljushimmel tillsammans med Evanescence. En katt flyttade in, jag besökte psyket ett antal gånger, det påbörjades utredningar om min psykiska ohälsa, jag besökte några skolor för att se vilken jag kunde byta till. Min lilla vän Gina fick en tumör. Det hände inte så mycket i oktober. Hösten gjorde mig om möjligt ännu mer deprimerad, som vanligt. Evanescence släppte nytt album. 

OKTOBERS SPELLISTA.



NOVEMBER:
Jag började en ny skola som verkade ganska bra, folk pratade med mig och sade hej till mig på morgnarna. Jag var på bio med några från min nyblivna klass och såg Paranormal Activity 3. Fördrev tiden med Deadmau5 och Kent, som meddelade att de skulle släppa nytt och alla blev överlyckliga utom jag som egentligen inte tyckte att den nyheten var så fantastisk. Evanescence hade ju hållit på om ett nytt album i fyra år utan att något hade hänt, ja, tills i oktober. Men ja, så var det i november. Längtade till att vara lycklig, längtade till sommaren och längtade till festivaler. Festade med såkallade håkanister och det gick ju sådär men jag hade ju något att göra i alla fall, så länge jag hade något att dricka och något att röka var jag nöjd. I slutet av månaden fick jag en diagnos av en psykiatriker. 

NOVEMBERS SPELLISTA.




DECEMBER:
Överlycklig blev jag däremot när Kent meddelade att de skulle spela på Peace & Love 2012. Jag glömde bort att det var vinter, fick hjälp av aprilvädret utanför också, och började planera sommaren i minsta detalj. I julklapp fick jag i princip allt jag önskade mig, bland annat festivalpass till Peace & Love. Julen 2011 var en väldigt, väldigt bra jul. Jullovet var (är) efterlängtat och jag satt (sitter) uppe hela nätterna på tumblr och lyssnade på Nine Inch Nails och Nirvana, var fortfarande deprimerad, var ensam, hatade allt och alla, var rädd för nyårsafton. 

DECEMBERS SPELLISTA.

Ja, jag vet inte riktigt om jag ska skriva tack eller något här nere men eh, tack till den som förtjänar ett sådant.



Som sagt, om någon orkade läsa allt så får du gärna slänga in en kommentar här ovan så jag vet. Sammanfattningsvis har år 2011 varit det bästa och rätt så fördjävligt också. Sommaren var den bästa. Hösten och början på vintern var inte det. Den tidiga våren har försvunnit från mitt minne, ursäkta för det. Det är därför det blev så lite bilder därifrån.